Både jag och mamma nollade i år, så som en "liten" överraskning för henne bokade vi om hennes tandläkartid o dyl, och bokade en resa till Hawaii.
Med 16 timmars flygtid och två byten år man tillslut framme i Honolulu, då med 12 timmars tidsskillnad mot Sverige. I Honolulu håller alla turister till runt Waikiki, som i stort sett består av hotell, sandstrand och shopping.
Det är 28-30°C varje dag, massor med sol och väldigt, väldigt fint. Lite som ett uppstädat Thailand där man dessutom förstör vad folk säger. Ska man flytta utomlands så ska man helt klart flytta hit.
Utöver paradisbiten så är det förstås en högst historisk plats och Pearl Harbour är nästan kusligt effektivt på att påminna om detta. USS Arizona läcker fortfarande ut 2-9 liter olja om dagen, 71 år efter att hon sjönk, och bara lukten av detta är riktigt läskig när man står över en gravplats för närmre 1 100 man. Även om det är många år sedan nu så märks det verkligen att Hawaii är en strategiskt (mycket) viktig punkt än idag, där Pearl Harbour bara är en av många baser på ön.
Vad gäller mat så säger Lonely Planets guidebok uttryckligen att det är tråkigt att folk köar till The Cheesecake Factory istället för att utforska alla spännande lokala matställen, men har man sett The Big Bang Theory så måste man ju prova. Det är tveklöst det mest populära stället, och imponerande på många sätt. Dock inte särskilt Hawaiianskt.
Mer Hawaiianskt är deras shave ice, som är precis vad det låter som, ett isblock som bokstavligt talat rakas till små snökristaller och formas till en snöbollsliknande kon, som man i sin tur häller fruktsirap över.
Men det är inte maten som är det häftiga. Det häftiga är den norra stranden med dess Banzai Pipeline. Stället där (stående) surfning uppfanns och som fortfarande är surfmeckat, med världens mest dödliga vågor. Men det är Clark Little betydligt bättre på att dokumentera än jag. Jag nöjer mig med lite semesterbilder!